Inser att jag har ändrat på mig sedan första dejten för över ett år sedan. De första dejterna jag var på fann jag ett intresse i varje person jag träffade. Varje gång kunde jag hitta något som jag gillade och som jag tyckte man kunde bygga vidare på. Jag kunde inte förstå varför killarna inte kunde finna något intresse i mig.

Frustationen var hemsk efter vissa dejter eftersom jag tyckte det kanske kunde bli något. I dag känns det som tvärt om. Killar vill och vill men jag känner inte att det är rätt. Tycker lite synd om killen från igår, han var trevlig och så men tanken på att ha sex me honom slog mig inte under hela dejten. När han hade kommit hem hörde han av sig oh skrev att han tyckte jag var trevlig, vilket känndes jätte roligt, men ännu lite senare skrev han att han vill krypa ner i sängen med mig. Efter den kommentaren kom jag att tänka på att tanken på sex med honom int hade slagit mig.

Får se om han hör av sig igen, har bestämt mig för att iaf ge honom en dejt till innan jag förkastar honom helt.

Kom på en sak jag glömt skriva om. Kille jag träffade härom dagen som ville kramas och pussas på första ejte och som snarare var avskräckande är lockande hörde av sig igår och undrade om jag ville ha sex med honom nu.
Hum! Hur tänker människan? Om jag knappast vill krama honom på första dejten hur tänker han då när han frågar om jag vill ha sex med honom någon dag senare?
Lite små rapp i käften somjag ibland älskar att vara svarade jag honom med följande:
Här kommer lite tips på saker du kan änka på nästa gång du går på dejt.
1. Alla tjejer tycker inte att det är facinerande med killar som försöker imponera på dem.
2. Tänk på vilka kommentarer du säger, somlig kommentarer är inte lämpliga på första dejten.
3. Vill tjejen kramas eller pusas kommer du att märka det genom att hon aktivt söker lite kroppskontakt med dig.
4. Komm inte stressad upp över öronen till en dejt, planera i tid och var lugn och sansad.
Lycka till med dejtandet.

Har en känsla av att han inte kommer att höra av sig till mig igen och det är jag faktiskt ganska nöjd med.

Då var dagens dejt gjord, dejtingsprojekt 15. Jag inser att det bästa sättet för att inte blanda ihop dem vid namn här är att ange ett nummer, kan kännsa lite opersonligt men annars kan det ju bli många med samma namn och de blir lätta att blanda ihop.

Jo, det slutade med att vi bestämde att det skulle bli en promenad i området och hitta ett trevligt ställe där vi kunde sätta oss och prata.
När han kom till parkeringen där vi hade bestämt att vi skulle träffas satt jag redan där och väntade. Han kom fram mot mig med ganska bestämda steg, jag som hade glömt att kolla på hans profilbilder hur han såg ut viste inte vem av killarna på parkeringen det var men eftersom han gick mot mig så var det nog han. Han kom fram och tog han och frågade om det var Anna, var på jag skrattade lite lätt inombords och sa nä det är Alex. Kan ju inte vara lätt att vara kille och komma ihåg var tjejen du ska dejta heter ;)
Det blev en promenad på ca 30min där vi diskuterade restauranger och kock yrket då det är det han jobbar med. Under det 10 första minuterna var hans dialekt väldigt störade, var något som inte känndes hundra, men det kan ju vara nervositet för seden märkte jag itne riktigt av det längre. När vi närmade oss parkeringen där vi startade började vi prata om vad jag gör och vad jag vill göra, men det samtaler övergick ganska snart igen till att diskutera pizzerior och restauranger i närområdet.

En sak jag har börjat reflektera över är att killar verkligen ÄLSKAR att prata om vad de gör och vad de vil göra om det finns något som de verkligen brinner för. Känns som de senaste dejterna har varit mycket fokus av killarna på att berätta vad det gör och vad de vill göra. Visst intressant, men det har slagit mig att undra om de är intresserade av vad jag gör och vill göra? Jag kanske behöver lära mig ta lite mer plats ;)

Minns en detj i höstas där killen jag träffade inte hade några drömmer och inte trivdes med det jobb han hade och inte heller gillade han att prata om vad han gjorde heller. Så kanske finns det en koppling mellan hur myket de kan prata om sig själva och sitt liv beror på hur mycket de trivs i sitt iv.

Summa sumarum av dejten, trots hans irriterande dialekt eller talfel var han en trevlig prick som jag lätt kan tänka mig träffa igen. :D

Jag har nästan återhämtat mig, bakis och bakisånger-dagen övergick efter lunch till bara bakis-dag. Bakisånger gick över när jag fick smsat lite med dejtningsprojekt nummer 9 (aka M). Sen blev dagen fylld av tostmaster-planering till sommarens bröllop.
Hum, ett bröllop..., kanske det kan finnas någon eller några snygga singel killar där. Har ju hört rycktas om att ngra av marsalkerna är snygga singlar ;)Bröllop är ju för övrigt känt för att vara det ultimata stället att hitta nått trevligt då man umgås under avslappnande former.


Men tillbaka till verkligheten, dejt nummer 15 på G. Samma kille som i frdas fick förhinder hörde av sig i morse och undrade om jag ville träffas idag. Var inge jätte pepp på det då men nu när jag är lite piggare har jag sagt ja till att träffas. Känner mig dock lite tveksam inför honom, han har kommit med en del konstiga kommentarer på chatten som "Jag är kramsugen", "Kom till mig" (när klockan var vid 23-tiden). Visst konstigare kommentarer har man la fått.
Så nu sitter vi och diskuterar vad vi ska göra, jag röstade för att käka glass men det var han itne så på, så troligen blir det en promenad. Det får vi se lite senare. :)

Igår var det möhippa som stod på sschemat, en av mina vänner ska gifta sig i sommar så vi tyckte att denna helg passade bra att dra ut henne på äventyr. Det blev, spa, lekar på stan och sen laserdom. Helt fantastisk dag, somnade gött när man kom hem sen.
Så idag är det bakisdag och bakisångerst dag för både fredag och ördagens påhitt. I fredags var jag ju ute med mina underbara killar, dvs. min bror och två killkompisar. ilka är de där tre killarna jag knappast kan klara mig utan. Ångesten är mest över den ene av killarna, men killen som jag tidigare har dejtat, eller snarare dejtningsprojekt nummer 9.
Hade det bara vatit jag som bestämt äver vår rellation hade jag inte varit singel längre. Han är inte perfekt men jag kan inte sluta tycka om honom. Jag vet inte hur många diskustioner jag och han har haft om detta och att han inte vill ha ett förhållande men den underbara idioten vill inte försvinna ur mina tankar. Tror det är mer än ett halvår sedn vi var på första dejten och sedan dess han vi haft kontakt, han har träffat andra tjejer och jag andra killar, men ändå kan jag inte sluta tänka på honom. Dom dejter jag varit på sen jag började umgås md honom har kännts så konstiga, jag har inte kunnat vara mig själv i samma utsträckning som jag är mig själv när jag är med honom. Han får mig at skratta, le och njuta av varje stund jag är med honom. Har jag en dålig dag hör jag bara av mig till honom och jag är garantrad att jag för en liten stund har glömmt mina bekymmer och njuter av stunden.

Ja, jag vet att jag borde släppa honom för att mina knslor inte blir bekräftade, men jag kan knappast klara mer än två veckor utan att träffa eller prata med honom, för han är en sådan energigivande sak som bara får mig att hoppa av lisglädje.

Okej, ångesten från i fredags kommer ifrån att vi hade ett tyst bråk när det var dags att gå hem. Vi satt på bussen och sa inte ett ord till varandra, dels för att han tyckte jag var jobbig och dels för jag blev ledsen över att han tyckte det. När jag hade kommit hem smsade vi lite och han tyckte vi borde prata. Men jag vill faaaan inte prata med honom för jag vet redan vad han kommer att säga.

Nu när detta inlägg är skrivit ska jag påtervända till baddo- chatten och se vad som skrivs där. Kille jag skulle ha träffat i fredags hörde innan av sig och frågade om jag villa träffas idag och sen har två andra ockå hört av sig och vill träffas :) Så vi får se hur dagen slutar...

Här hade jag väntat och väntat tills klockan blev 14.00, så jag tog och hörde av mig för att fråga hur det gick med golfen och lunchen och om han snart var hemma. Ja, och till svar fick ag att han precis hade kommit hem och att han skulle träffa sin bror cid 16-tiden så han han inte med en dejt.
Varför hörhan inte av sig själv när han inrer att tiden blir knapp och säger att vi får ta det en annan dag eller tid. :@
Men men, antar att sådna är killar. Här blir det istället att spendera eftermiddagen med mig Crossfireserie och chokladdoppad frukt, får jag ingen dejt måste jag ju njuta på annat sätt :)

Innan jag går iväg på dagens dejt tänkte jag berätta om gårdegens.
Ingen dejt är den andra lik. Vi hade bestämt att vi skulle träffas inne i stan vid 19.30 (han fick bestämma tiden) och som den tidsoptimist jag är var jag nårgra minuter försenad, si så där 2-3 minuter. När jag kom till angiven plats stod han där, stresad upp till öronen, jobbväska på ryggen och en påst med hamburgare i handen. Sprungit från jobbet för att hinna till stan i tid. Först intrycket lyckades han inte göra så värst bra.

När han ätit upp sina hamburgare tog vi en promenad genom ett närliggande mysigt ställe och letade upp ett kafe för att fika. På väg till fiket vet jag inte hur många gånger han avbröt mig när jag höll på att svara på en fråga han hade ställt, vilket var en aning irriterande. Väl inne på kafeet tyckte han att pajen han hade köpt var aldeles för dyr och kommenterde allt konstant.

När kaffet var slut tog vi en promena upp till en sevärdighet med utsikt över stan. Vägen upp till toppen var lång och med min dåliga kondition tog det lite tid, plötsligt säger han " Nu får jag gå bakom dig och titta på din rumpa" var på jag tänker kan man verkligen säga så till någon på en första dejt. Vi gick runt och tittade lite och ställde oss tillslut och tittade på utsikten när han plötsigt säger "jag vill kramas" och där står jag och funderar på hur jag på ett snyggt sätt ska avsluta dejten. Han slänger sig över mig och vill kramas och där står jag som en stel pinne som bara vill försvinna.

När vi sedan vänder neråt från utsiktsplatsen hittar han en parkbänk där han tycker att vi ska sätta oss på och prata var på det han hela tiden tjötat om är att han vill kramas och pussas, och jag finner ingen andledning till att göra detta för jag känner inte att jag är intresserad av honom mer än att få dejten ska ta slut. Jag säge till honom att jag känner mig inte bekväm med att kramas och samtaet övergår till att prata andra dejter och oskuld. Altså heelt skumt..

Dejten avslutas efter 1,5h och jag har då bestämt mig för att denna kille inte alls var något för mig och jag aldrig mer kommer att träffa honom.

Ett ax-plock av hans kommentarer:
"Du är stel och konstig"
"Hur kan man inte vilja kramas"
"Hur många pull-upps tror du jag kan göra" (vi gick förbi en ställning på väg till kaffeet, och hade inte diskuterat varken träning eller muskler)
"Om du inte vill kramas, hur blev du då av med oskulden?"
" Det här ställer är byggt för att man ska kramas och pussas så jag tycker att vi ska göra det nu"

Varje gång jag varit på väg till en ny dejt har jag funderat på att vaförf inte starta en blogg om alla dessa dejter, men samtidigt tänker jag att kanske är det den sista dejten. Så idag när jag sitter jag och vänter på dejtningsprojekt nummer 15 ska höra av sig om att han har kommit hem från sin lunch och golf bestämde jag mig för att börja.
I denn blogg får ni följa mig genom djunglen av killar, idioter, män och pojkar. Höra om de underbara dejterna och de misslyckade dejterna som är slut innan kaffet är uppdruckit. Vissa av killarna som kommer upp kommer jag att ha träffat genom vänner och andra av killarna kommer jag ha träffar via nätet. Ni kommer få höra om skamlösa erbjudnde man kan få som singel-tjej av okända män vi nätet.