Den dejt som än så länge har varit den roligaste var tyvärr med kille jag inte mins namnet på. "Dejten var jättekul, men det var inte killen :("
Jag hade satt tre krav, det fick inte vara fakke på nått kaffe, det måste vara inne i stan och det måste finnas andra människor runt om. Sagt och gjord så var det. Vi möttes som vi hade sagt vid Domkyrkan, och tog oss en promenad till Biljardpallatset (palatset.se) där blev det att spela Shuffelboard och dricka öl i två timmar för att sedan slå oss ner i fåtöljerna och sitta och prata resten av kvällen. Killen var jättetrevlig, men tyvätt inget mer :).

Efter dejten höll vi kontakt och bestämde oss för att träffas och julhandla några helger senare. I 5h hängde han med mig runt på stan för att leta klappar (tålmodig kille), under dessa 5h kände jag inte någon lite gnutta av att jag skulle vilja närma mig honom, eller vilja gå hand i hand med honom. Tyvärr saknader attraktion från min sida, men han uttryckte flera gånger i sms att han ville mer och han ville ses...

Med dessa erfarenheter var det bara att leta vidare i djunglen efter nästa..

I slutet av förra året tänkte jag att jag kanske skulle teta en av alla dessa dejtingsidor som man betalar för, för att se om mn kunde hitta fler personer som är seriösa och inte bara ute efter ett ligg. Så jag tog och skaffade mig ett konto på elitsinglar.se. Ganska snart kom jag i kontakt med en kille som verkade väldigt trevlig. Det blev några mail (varför saknar vissa dejtingsidor en chatt-funktion?) utspridda på några veckor. Inför en helg anslöjade han att han skulle fylla år på lördagen, och då jorde ag något som jag tyckte var en bra ide då men inte fullt så bra i efterhand. Jag tog och skickade honom en blomma som födelsedagspresent trots att jg inte hade träffat honom. Efter denna helg verkade killen mer eller mindre redan kär...:S

Efter en del påtryckningar från hans håll så ville han att vi skulle prata i telefon en helgen.
Det var först nu jag förstod hur vissa killar har kännt sig när jag har velat prata i telefon. Det var som en panik som spred sig genom hela kroppen, det tog ett par timmar innan en vän hade pratat mig till rätta att det inte var så farligt att prata i telefon med honom. En söndag när jag satt på jobbet och inte hade något att göra tog jag modet och slog hans nummer.

Första tanken som flög genom mitt huvud var oj vilken kvinlig röst. Vi pratade nog lite tafatt i en timma, och sen var det jag hade gått och oroat mig över i flera dagar över. Nu återstod det bara att han ville träffas.

Då jag älskar överraskningar fick han de stora äran att bestämma vad vi skulle hitta på när vi skulle träffas, det slutade med den roligaste dejten jag varit på... :)
så det får vi ta om imorgon.

Det är ganska exakt för ett halvår sedan jag satt i min gamla lägenhet och bestämde mig för att skapa denna blogg. Det blev inte mnga inlägg innan plötsligt slutade att skriva. Mitt liv kom att vända sig upp och ner minst sagt, men en av sakerna jag fortfarande är säker på är att jag är singel.
Under halvåret som gått har jag hunnit avsluta mitt vikriat jag hade, börjat ett nytt vikariat i en annan stad, flyttat till en ny ägenhet i en tredje stad, fått en ännu mer betydelsefull rellation till en oerhört viktig barndomsvän, några dejter och chatter har passerat, men det värsta som hänt som jag inte kan sätta ord på är att jag har mist min älskade mamma.
Det är snart 5 månader sedan hon lämnade mig och hela familj, tiden har varit och är jobbig. Genom det ofantliga stöd jag fått från vänner och familj har livet fortsatt rulla på. Min första födelsedag och jul utan mamma ha passerat, mina mål i livet hr förändrats och jag har lärt känna mig själv på ett sätt jag inte tidigare hade gjort.

Så nu tror jag att det åter är dags för mig att försöka få denna blogg att rulla. Försöka dela med mig av alla mina tankar och dejtings tips (har ju trots allt samlat på mig ett par ).

Då är frågan bara vart ska jag börja?
-Jag tror jag sover på saken så får vi se imorgon vad det blir :)

God natt!

Inser att jag har ändrat på mig sedan första dejten för över ett år sedan. De första dejterna jag var på fann jag ett intresse i varje person jag träffade. Varje gång kunde jag hitta något som jag gillade och som jag tyckte man kunde bygga vidare på. Jag kunde inte förstå varför killarna inte kunde finna något intresse i mig.

Frustationen var hemsk efter vissa dejter eftersom jag tyckte det kanske kunde bli något. I dag känns det som tvärt om. Killar vill och vill men jag känner inte att det är rätt. Tycker lite synd om killen från igår, han var trevlig och så men tanken på att ha sex me honom slog mig inte under hela dejten. När han hade kommit hem hörde han av sig oh skrev att han tyckte jag var trevlig, vilket känndes jätte roligt, men ännu lite senare skrev han att han vill krypa ner i sängen med mig. Efter den kommentaren kom jag att tänka på att tanken på sex med honom int hade slagit mig.

Får se om han hör av sig igen, har bestämt mig för att iaf ge honom en dejt till innan jag förkastar honom helt.

Kom på en sak jag glömt skriva om. Kille jag träffade härom dagen som ville kramas och pussas på första ejte och som snarare var avskräckande är lockande hörde av sig igår och undrade om jag ville ha sex med honom nu.
Hum! Hur tänker människan? Om jag knappast vill krama honom på första dejten hur tänker han då när han frågar om jag vill ha sex med honom någon dag senare?
Lite små rapp i käften somjag ibland älskar att vara svarade jag honom med följande:
Här kommer lite tips på saker du kan änka på nästa gång du går på dejt.
1. Alla tjejer tycker inte att det är facinerande med killar som försöker imponera på dem.
2. Tänk på vilka kommentarer du säger, somlig kommentarer är inte lämpliga på första dejten.
3. Vill tjejen kramas eller pusas kommer du att märka det genom att hon aktivt söker lite kroppskontakt med dig.
4. Komm inte stressad upp över öronen till en dejt, planera i tid och var lugn och sansad.
Lycka till med dejtandet.

Har en känsla av att han inte kommer att höra av sig till mig igen och det är jag faktiskt ganska nöjd med.

Då var dagens dejt gjord, dejtingsprojekt 15. Jag inser att det bästa sättet för att inte blanda ihop dem vid namn här är att ange ett nummer, kan kännsa lite opersonligt men annars kan det ju bli många med samma namn och de blir lätta att blanda ihop.

Jo, det slutade med att vi bestämde att det skulle bli en promenad i området och hitta ett trevligt ställe där vi kunde sätta oss och prata.
När han kom till parkeringen där vi hade bestämt att vi skulle träffas satt jag redan där och väntade. Han kom fram mot mig med ganska bestämda steg, jag som hade glömt att kolla på hans profilbilder hur han såg ut viste inte vem av killarna på parkeringen det var men eftersom han gick mot mig så var det nog han. Han kom fram och tog han och frågade om det var Anna, var på jag skrattade lite lätt inombords och sa nä det är Alex. Kan ju inte vara lätt att vara kille och komma ihåg var tjejen du ska dejta heter ;)
Det blev en promenad på ca 30min där vi diskuterade restauranger och kock yrket då det är det han jobbar med. Under det 10 första minuterna var hans dialekt väldigt störade, var något som inte känndes hundra, men det kan ju vara nervositet för seden märkte jag itne riktigt av det längre. När vi närmade oss parkeringen där vi startade började vi prata om vad jag gör och vad jag vill göra, men det samtaler övergick ganska snart igen till att diskutera pizzerior och restauranger i närområdet.

En sak jag har börjat reflektera över är att killar verkligen ÄLSKAR att prata om vad de gör och vad de vil göra om det finns något som de verkligen brinner för. Känns som de senaste dejterna har varit mycket fokus av killarna på att berätta vad det gör och vad de vill göra. Visst intressant, men det har slagit mig att undra om de är intresserade av vad jag gör och vill göra? Jag kanske behöver lära mig ta lite mer plats ;)

Minns en detj i höstas där killen jag träffade inte hade några drömmer och inte trivdes med det jobb han hade och inte heller gillade han att prata om vad han gjorde heller. Så kanske finns det en koppling mellan hur myket de kan prata om sig själva och sitt liv beror på hur mycket de trivs i sitt iv.

Summa sumarum av dejten, trots hans irriterande dialekt eller talfel var han en trevlig prick som jag lätt kan tänka mig träffa igen. :D

Jag har nästan återhämtat mig, bakis och bakisånger-dagen övergick efter lunch till bara bakis-dag. Bakisånger gick över när jag fick smsat lite med dejtningsprojekt nummer 9 (aka M). Sen blev dagen fylld av tostmaster-planering till sommarens bröllop.
Hum, ett bröllop..., kanske det kan finnas någon eller några snygga singel killar där. Har ju hört rycktas om att ngra av marsalkerna är snygga singlar ;)Bröllop är ju för övrigt känt för att vara det ultimata stället att hitta nått trevligt då man umgås under avslappnande former.


Men tillbaka till verkligheten, dejt nummer 15 på G. Samma kille som i frdas fick förhinder hörde av sig i morse och undrade om jag ville träffas idag. Var inge jätte pepp på det då men nu när jag är lite piggare har jag sagt ja till att träffas. Känner mig dock lite tveksam inför honom, han har kommit med en del konstiga kommentarer på chatten som "Jag är kramsugen", "Kom till mig" (när klockan var vid 23-tiden). Visst konstigare kommentarer har man la fått.
Så nu sitter vi och diskuterar vad vi ska göra, jag röstade för att käka glass men det var han itne så på, så troligen blir det en promenad. Det får vi se lite senare. :)

Igår var det möhippa som stod på sschemat, en av mina vänner ska gifta sig i sommar så vi tyckte att denna helg passade bra att dra ut henne på äventyr. Det blev, spa, lekar på stan och sen laserdom. Helt fantastisk dag, somnade gött när man kom hem sen.
Så idag är det bakisdag och bakisångerst dag för både fredag och ördagens påhitt. I fredags var jag ju ute med mina underbara killar, dvs. min bror och två killkompisar. ilka är de där tre killarna jag knappast kan klara mig utan. Ångesten är mest över den ene av killarna, men killen som jag tidigare har dejtat, eller snarare dejtningsprojekt nummer 9.
Hade det bara vatit jag som bestämt äver vår rellation hade jag inte varit singel längre. Han är inte perfekt men jag kan inte sluta tycka om honom. Jag vet inte hur många diskustioner jag och han har haft om detta och att han inte vill ha ett förhållande men den underbara idioten vill inte försvinna ur mina tankar. Tror det är mer än ett halvår sedn vi var på första dejten och sedan dess han vi haft kontakt, han har träffat andra tjejer och jag andra killar, men ändå kan jag inte sluta tänka på honom. Dom dejter jag varit på sen jag började umgås md honom har kännts så konstiga, jag har inte kunnat vara mig själv i samma utsträckning som jag är mig själv när jag är med honom. Han får mig at skratta, le och njuta av varje stund jag är med honom. Har jag en dålig dag hör jag bara av mig till honom och jag är garantrad att jag för en liten stund har glömmt mina bekymmer och njuter av stunden.

Ja, jag vet att jag borde släppa honom för att mina knslor inte blir bekräftade, men jag kan knappast klara mer än två veckor utan att träffa eller prata med honom, för han är en sådan energigivande sak som bara får mig att hoppa av lisglädje.

Okej, ångesten från i fredags kommer ifrån att vi hade ett tyst bråk när det var dags att gå hem. Vi satt på bussen och sa inte ett ord till varandra, dels för att han tyckte jag var jobbig och dels för jag blev ledsen över att han tyckte det. När jag hade kommit hem smsade vi lite och han tyckte vi borde prata. Men jag vill faaaan inte prata med honom för jag vet redan vad han kommer att säga.

Nu när detta inlägg är skrivit ska jag påtervända till baddo- chatten och se vad som skrivs där. Kille jag skulle ha träffat i fredags hörde innan av sig och frågade om jag villa träffas idag och sen har två andra ockå hört av sig och vill träffas :) Så vi får se hur dagen slutar...